tisdag 3 juli 2012

Ridtur på Läsö

Nu har Olof ruvat färdigt på Läsöbilderna! Vi börjar med det jag tyckte var bäst med hela resan - att rida islandshäst!

Min tyska kompis Meike och jag blev tilldelade varsin häst, och sedan bar det av ut i det öppna landskapet. Vi red genom sjöar där vattnet nådde upp på hästarnas magar, och vi galopperade i vattenbrynet så att sanden stänkte högt omkring oss. Jag var jättelycklig och satt och skrattade med öppen mun, så resten av dagen fick jag tugga sand. Något knastrigt, men det var det värt!

En gång hästtjej - alltid hästtjej. Har jag berättat om hur det gick till när jag blev "hästbiten", som det heter? Det tog bara en minut, och kommer att vara i en hel livstid. Lite som att bli kär. När jag var sex år var vi i Egypten med familjen, i huvudstaden Kairo. Vi red kamel utanför pyramiderna, och när jag satt och skumpade som bäst på min kamel kom det en egyptisk man galopperande på den vackraste häst man kan tänka sig. Det var en arabisk fullblodsskimmel med smäckra ben och mörka ögon, med en gråskimrande man som fladdrade i vinden för varje språng hästen tog. Mannen på hästen hade en vit kaftan som fladdrade ikapp med hästens man, och efter en godkännande blick från min mamma lyfte han ner mig från min kamel och satte mig framför sig i hästsadeln. Sedan galopperade vi. Fort, fort genom öknen, så att sanden yrde. När jag lyftes ner på darrande ben var min lycka komplett. Så fort vi kom hem till Sverige började jag på ridskola, och sedan dess har jag alltid älskat hästar.

Det finns ju faktiskt turridning med islandshäst här på Öland också. Det är inte som att galoppera i öknen, men att galoppera på Ölands alvar är verkligen inte fy skam det heller.

4 kommentarer:

  1. Jag tillhörde (gör fortfarande) de tjejerna som försökte bli hästtjej eftersom jag också ville hänga i stallet. Åkte till och med motvillig (vilket jag aldrig skulle ha erkänt då) på ridläger och pinades en vecka. Två gånger kom hästen tillbaka till stallet före mig... En gång icke-hästtjej alltid icke-hästtjej...

    SvaraRadera
  2. Wow, vilket landskap!

    Jag blev aldrig "hästbiten" som yngre, men hade jag varit där du var i Egypten, så kanske jag blivit det också.

    Kram Malin

    SvaraRadera
  3. Vad härligt det ser ut, och vilka fina bilder! Vi ska rida Islandshäst på Island i september, ser fram emot det!

    SvaraRadera
  4. Fina bilder och superfin historia, älskar sånt!

    Själv har jag bara ridit en gång, en tålmodig gammal ponny på Gotland, så jag blev inte hästbiten...

    SvaraRadera