måndag 25 maj 2015

Moster igen!

Igår eftermiddag tog mamma och jag tåget till Växjö för att hälsa på syrran, Vimal och deras lille bebiskille som kom för ungefär en vecka sedan. De har ju snart 3-åriga Rose sedan tidigare, och nu har det alltså kommit en liten lillebror, som ska få det indiska namnet Rahi. Han är så liten och söt, och jag har så svårt att tänka att Lily faktiskt också var sådär bebisliten för ett år sedan, men det var hon ju. Rahi kom dock inte fyra veckor för tidigt som Lily, utan bara två veckor innan utsatt datum. Vimals mamma har precis kommit hit från Indien, och det var på håret att hon hann ta sig hit, för ett dygn senare satte det igång.

Efter att den lilla familjen fått återgå till bestyren inne på sitt rum på BB gick mamma och jag ner på stan för en bit mat och fika medan vi väntade på att tåget skulle gå hem igen. Det kryllar ju varken av tåg eller folk på stan på söndagar, så det var inga problem för oss att få ett bord på uteserveringen till PM & Vänners café. Vi åt varsin varm surdegssmörgås med getost, och skålade i vitt vin för Rahi och hans lilla familj. Som i och för sig inte var närvarande, men det smakade väldigt gott ändå.

På PM & Vänner-cafét finns de flesta bakverken att köpa i både liten och stor storlek. I normala fall tycker jag att små bakverk är trams, men när man är mätt på getosttoast så sitter det rätt fint ändå med en liten macaron.

Och på tal om bakverk och fika, idag blir jag intervjuad i den trevliga fikabloggen Robbans bästa. Ni hittar inlägget här.

onsdag 20 maj 2015

Fiskpaket på grillen

Är ni redo för dagens bloggchock? Vi har grillat FISK. Ni som hängt med länge på bloggen vet att jag är, ähurm, lite dålig på att äta fisk. Låt mig vara ärlig och tala i klarspråk: Jag hatar fisk. Patetiskt men sant. En stackars försäljare från fiskbilen var för övrigt här förra veckan igen. De verkade hysa hopp om att jag hade ändrat mig sedan förra året då jag ärligt deklarerade för dem i dörröppningen att jag hatar fisk. Bally skällde och Lily ylade ikapp med hunden. Men folk kan ju ändra sig, vilket måste vara anledningen till att de vågade komma tillbaka, det högljudda mötet till trots.

Och nu ska vi inte överdriva här, men firren på bilden ovan var faktiskt inte helt oäven. Det kan ha att göra med att jag hällde obscena mängder brynt smör över den, men den var faktiskt ganska god. Anledningen till detta otippade intag av fisk var att det var dags för grillreportage för tidningarna jag skriver för, och jag kände att det började bli läge att grilla fisk efter fem grillreportage där fisken lyst med sin frånvaro. Folk kan ju tro att jag inte gillar fisk. Host host.

Grillad fisk i foliepaket, 2 portioner
1 fisk, ca 450-500 g (t ex regnbågslax, röding, abborre eller gös)
1 knippe dill
0,5 citron
2 tsk kapris
flingsalt
150 g brynt smör (se recept)
------------
potatis till servering

Om du köper en färdigrensad fisk i matbutikens fiskdisk behöver du inte rensa den själv. (Fisken på bilden är en regnbågslax.) Lägg fisken hel i ett stort foliepaket, och fyll den färdigsnittade fisken med grovhackad dill, citron skuren i halverade skivor, kapris, salt och ca 5 msk brynt smör. (Se recept intill på brynt smör) Kläm ihop foliepaketet (dock inte helt ihopklämt, röken ska fortfarande kunna hitta in och lämna lite smak) och grilla fiskpaketet under lock tills fisken är genomstekt. (Rekommenderad innertemperatur ca 58-60 grader.) Servera med potatis. Låt gärna resterande brynt smör få stå framme vid servering, så att man kan hälla på mer brynt smör på sin fiskportion. 

onsdag 13 maj 2015

Fitnessrisotto - eller pappas risotto från Uncle Ben

Igår lagade jag den här risotton. Lily hjälpte till genom att riva ut alla kastruller ur det nedre köksskåpet, samt svaja olycksbådande kring skåpsluckan.

Jag hade med den här risotton i ett matreportage för ett par månader sedan, och kallade den då för fitnessrisotto. Inte för att jag är särskilt fitness av mig nuförtiden, jag har till och med sagt upp mitt gymkort. Nej, namnet syftar främst på att den här risotton är förvånansvärt nyttig. Den innehåller bara massa bra grejer, och en hel del grönsaker. Min pappa brukade laga den under hela min uppväxt, så ni som hängt med länge på bloggen har säkert sett den tidigare i arkiven. Detta är för övrigt prima lunchlådemat att ha i frysen, som inte kräver några tillbehör i form av till exempel potatis eller pasta. Det är ingen krämig risotto som görs med runt risottoris och berikas med parmesan och annat, utan här använder man helt vanligt svennebanan-ris som får koka klart i de passerade tomaterna.

Fitnessrisotto (eller vad min far brukade kalla för Uncle Ben's risotto) 5 portioner
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
500 g nötfärs
500 g passerade tomater
2 dl vatten
2 dl ris (helt vanligt matris)
3 tomater
1 grön paprika
en halv gurka
några stänk tabasco (kan uteslutas)
salt och peppar

Hacka löken och pressa vitlöken, fräs i lite olja i en gryta. Tillsätt köttfärsen och bryn den. Häll i de passerade tomaterna, vattnet och riset. Låt småputtra under lock på svag värme i ca 25 min tills riset har svällt och är klart, rör om då och då. Späd eventuellt med mer vatten vid behov. Hacka under tiden tomaterna, paprikan och gurkan. Rör ner grönsakerna i risotton och krydda med tabasco, salt och peppar. Låt stå på plattan i ca 5 minuter. Servera med sallad.

söndag 10 maj 2015

Öland Spirar

Igår åkte vi runt på vårfestivalen Öland Spirar här på ön. Det är en helg med öppna trädgårdar, konst, fika och andra trevligheter. Vi har ju Ölands Skördefest som äger rum varje år i månadsskiftet september/oktober, och Öland Spirar är dess våriga motsvarighet, samtidigt som det är startskottet för vår- och sommarsäsongen här på Öland.  Vi hade med oss kameran och hade glada i hågen tänkt ta massvis med fina bloggbilder, men det uppdagades vid första fototillfället att kamerans minneskort låg hemma, så ni får hålla till godo med ett fåtal mobilbilder av diskutabel kvalitet istället.

För min del är det öppna trädgårdar som gäller för hela slanten på Öland Spirar. Nu har jag ju ingen av oss några gröna fingrar, vår egen trädgård är så försummad att vi skäms inför grannarna för att vi aldrig har tid att klippa gräset. Men inspiration är ju alltid trevligt, och det får man i stora doser den här helgen på Öland. De flesta trädgårdsinnehavarna som håller öppet är rutinerade och ser dessutom till att ha något gott till försäljning. I ett växthus i en av de vackraste trädgårdarna på Bläsinge bygata på östra sidan Öland mumsade vi i oss varsin våffla.

Bläsinge och Norra Möckleby i närheten av Gårdby hörde också till de ställen där det var mest drag i år på Öland Spirar. Det känns verkligen som att den här vårfestivalen har vuxit rejält bara sedan förra året. Det hjälpte såklart också att solen sken från en klarblå himmel under gårdagen. I en trädgård spatserade lösa tuppar omkring, och i en annan såldes vackra akvareller och oljemålningar. Körsbärsträden stod i full blom, och även en del äppelträd hade börjat slå ut sina knoppar i vitt och rosa.

I Norra Möckleby besökte vi Suzanne Jansson med ateljén Farmors Spegel och hennes vackra trädgård som jag inte besökt på närmare 15 år. Under stora delar av min tonårstid var jag här väldigt ofta, då familjens son och jag tävlingsdansade tillsammans och umgicks och tränade var och varannan helg. Därför var det extra roligt för mig att komma hit och träffa Suzanne och hennes man igen, och se vad som hänt sen sist i både hus och trädgård.

En av brorssönerna kan numera titulera sig som konditor, och hade gjort de vackra tårtorna som skars upp till fikaförsäljningen. Jag minns när han bara var ett par år gammal. Det är inte klokt vad tiden går fort. Själv har jag inte åldrats en dag sedan dess. Ähurm.

Vi åkte också en sväng förbi vårt kära Portskjul i Björnhovda och spanade in vad som börjat gro i växthuset. När de öppnar upp igen kring juni/juli ska vi köpa grönsaker här varje vecka.

Öland Spirar pågår idag också, så bor ni i närheten och har några timmar till övers, åk över till Öland och besök några öppna trädgårdar! En annan vacker trädgård vi besökte var Ulla och Olof Tränks trädgård och konstnärsateljé i Dyestad nära Runsten, men vid det laget var Lily så trött att det inte var läge att gå runt och ta fler bilder. Bilder från förra årets besök finns dock här, och jag lovar att det är minst lika vackert i år.

tisdag 5 maj 2015

Månadens kokbok - Lisa på landet

Jag har alltid gillat Lisa Lemke. Dels för att hon verkar vara en trevlig tjej som är sig själv och ingen annan, och för att hennes kokböcker alltid är så snygga layoutmässigt. Den här kokboken är en hyllning till Skrea Backe där hon bor, och boken tar upp allt från hur man nackar en höna till hur man blandar goda drinkar och steker fläderplättar. Jag har inga planer på att nacka en höna inom det närmaste, men man vet ju aldrig. Kanske att jag känner mig manad en fredagkväll i november. Nä, nu ska jag faktiskt vara lite seriös här för en gångs skull. Även om jag inte kommer att nacka några hönor, och det kan tyckas brutalt att läsa om hur man går tillväga, så ska det ju göras på bästa möjliga sätt för hönan, och det är det som Lisa vill förmedla. Någon måste ju våga tala om hur man gör. Andra kapitel i boken behandlar ämnen som pizza, grillat, mat från köksträdgården och från havet.

Själv tycker jag att det är extra roligt att bläddra i den efterom jag känner igen mig lite, då vi var ett gäng matbloggare som träffades i Falkenberg för ett år sedan och besökta Lisas pizzeria Prostens Pizza. Vi var även på Ugglarps Grönt där hon hämtar sina grönsaker, och på Solhaga Stenugnsbageri där degen till pizzorna görs. Bilder från vårt besök på pizzerian en kväll i april hittar ni här

torsdag 30 april 2015

Happy Valborg!

Happy Valborg på er! Hoppas att ni alla får en toppenkväll (och helg) omkring landets alla våreldar. Klä er varmt i afton! Varje år envisas jag med att ta vårjackan till brasan just för att "det är ju ändå vår", och varje år står jag där och huttrar och undrar varför jag aldrig lär mig.

Vårt eget valborgsfirande ikväll är likvärdigt med ravefest; efter att vi badat och lagt Lily ska vi äta chark, ost, surdegsbröd från mataffärens bakeoff-avdelning, och dricka lite rosévin samtidigt som vi kollar på Netflix. Ska bli mycket skönt. Eventuellt somnar jag mitt i alltihop. I så fall är det också okej.

Och hörni! Ni vet Hötorgshallen i Stockholm? De har en blogg, och där kan man numera läsa en intervju med mig. Ni hittar den här.

onsdag 29 april 2015

Vegetarisk bönchili

Igår år vi vegetarisk bönchili med färskriven halloumi till middag. Utan tvekan en ny favorit här hemma! Vi borde bli bättre på att äta vegetariskt, och med den här maträtten kan vi nog komma ett steg i rätt riktning. Chilin går snabbt att göra och är jättegod, och bönorna gör att den blir extra mättande. Men det som gör maträtten riktigt hyvens är den rivna halloumiosten! Om jag ska vara ärlig trodde jag inte det var någon större hit att äta halloumi utan att grilla den, men det var ju hur kul som helst! Gav en mycket trevlig sälta till maten. Jag smorde nog i mig en halv ost själv till min chili, och enda anledningen till att jag inte åt hela var att jag var tvungen att dela med mig av den till han den där jag är gift med.

Vegetarisk bönchili, ca 5 portioner:
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 röd paprika
2 pkt/burkar krossade tomater
1 msk torkad oregano
1 tsk spiskummin
1 tsk paprikapulver
1 rågad tsk kakao
1 msk grönsaksfond
0,5 tsk liquid smoke water (kan uteslutas)
lite cayennepeppar/annan chilikrydda
salt
1 pkt/burk kidneybönor
1 pkt/burk stora vita bönor
----------
1 pkt halloumiost
ev surdegsbröd till servering

Hacka löken och pressa vitlöken, och fräs i en kastrull eller stekpanna med höga kanter. Hacka paprikan och låt även den få fräsa med. Häll i krossade tomater och alla kryddor, och låt koka ihop i ca 5 minuter. Liquid smoke water finns i små glasflaskor, jag har köpt min på ICA här hemma. Det ger en god och väldigt rökig smak, men tar lätt över, så ta bara en halv tesked. Spola sedan av bönorna i sil eller durkslag, och häll i grytan. Låt bli varmt eller koka några sekunder, och ta sedan av värmen. Riv en halloumiost och bjud till grytan, och gärna lite surdegsbröd också. Ät och känn dig nöjd med dig själv som lagat en så trevlig, vegetarisk maträtt.

lördag 25 april 2015

Sjuttiotalsfavoriter och en krönika

Har ni testat klassikern Rodnande kassleri Bergakungens sås? En riktig 70-talsfavorit som vi har ätit varje år på juldagen så länge jag kan minnas. I stora drag är det kassler i en sås med smaker av lök, dragon, paprikapulver, tomatpuré, vitt vin och grädde. Receptet härstammar från en receptfolder från Milda år 1976, men jag har ändrat vissa väsentligheter. Som att avsevärt öka på mängden kryddor, vin (höhö) och grädde, till exempel. Min version av receptet hittar ni här.

En annan 70-talsfavorit är citronfromagen. När jag var liten (vilket i och för sig var under 80-talet, men mattrender håller ju i sig i många år. Hur många år har vi inte ätit tacos på fredagar vid det här laget, till exempel?) åt vi ofta citronfromage gjord på pulver, men äkta vara är så mycket godare.

Anledningen till 70-talstemat var reportaget jag gjorde för tidningarna jag skriver för, som publicerades tidigare i våras. Jag hade även med plankstek och pappas ultimata paradrätt Festlåda á la Kurt. Krönikan kommer här:

Mat är minnen, det kan vi nog alla skriva under på. Smaker, dofter och tillfällen, vardagliga såväl som festliga, skapar tillsammans minnen som vi kan bli påminda om åratal i efterhand, bara genom att känna just den där speciella smaken eller doften. Och just i det ögonblicket kan man kastas tillbaka till olika tidpunkter, som man kanske inte ägnat en tanke på många år. Som då man som barn satt vid det mörka träbordet i 70-talsköket på sommarstugan och väntade på att mormor iklädd sitt storblommiga förkläde skulle servera nästa tunna, frasiga pannkaka ur den gamla gjutjärnspannan. Eller hur man av doften från tikka masala-kryddad kyckling kan kastas tillbaka till ett hotellrum i Singapores chinatown, där man låg i fosterställning i badrummet efter att ha upptäckt halvvägs in i sin chicken tikka masala att kycklingen var så gott som rå. 

Många av mina matminnen från min barndom är förknippade med min pappa. Han var sjöman, och när han var hemma från de sju haven var det oftast han som lagade maten. Hans händer luktade alltid lök, och när han var till sjöss och jag kände doften av hackad lök på min mormors eller mammas händer när de förberedde middagen brukade jag säga "Du luktar pappa". När min pappa gick bort fick jag ärva hans receptsamling. En svart, vältummad klippbok där gulnade recept med 70-talsklassiker som Hawaiikassler trängs med reklamfoldrar från Konsum som understryker det festliga i att äta avokado med räkor. Hade jag bara fått välja en enda sak att spara från honom hade jag valt den. I klippboken finns även receptet på hans paradrätt Festlåda á la Kurt. Efter att ha studerat receptet från originalkällan insåg jag att pappa inte höll sig till receptet för fem öre. Kurt lät till exempel förtälja att både han själv och hans hustru blev dåliga i magen av lök, och därför förvällde den. Inget som man inte behöver göra såvida man inte är väderspänd. Därför återger jag receptet här intill så som min pappa brukade laga det. Kurt, som fick sitt recept publicerat i en lokaltidning i västsverige någon gång under 70-talet, får helt enkelt ha överseende.

onsdag 22 april 2015

Restaurang Postgatan i Kalmar - recension av en mammaledig på grönbete

För några veckor sedan var jag inne och jobbade en dag. Jag är fortfarande mammaledig och kommer att vara det tills efter sommaren, men just därför kan det vara roligt att komma hemifrån en dag och jobba. Eller för att framhålla det mest primära; att få dricka kaffe med kollegorna inte en utan två gånger på en dag, kissa ifred och äta lunch på stan. Därav denna recension av Kalmars nyöppnade lunchrestaurang Postgatan.

Att få komma ut och äta lunch på stan bland andra vuxna är ju numera något av en ynnest. Missförstå mig inte, jag älskar min lilla sladdtuggande dotter, men att gå på lunchrestaurang får nya dimensioner när man har varit hemma i tio månader. När man ser alla förvärvsarbetande människor i rena kläder och handväskor som inte är skötväskor, blir man lite förundrad över att livet därute fortskrider som vanligt. Folk har till och med lunchmöten. Själv hade jag dagen till ära tagit på mig rena kläder som inte hade några fasttorkade majskrokar inkletade i tyget, och var som en kalv på grönbete. Eller nästan, i alla fall. De riktiga kalvarna på grönbete är de nyskilda 40-plussarna på Harrys som ger konceptet "andra chansen" en helt ny innebörd.

Nej, tillbaka till Postgatan. Restaurangen öppnade för några veckor sedan, och drivs av tre killar varav två har jobbat på PM och Vänner i Växjö. För den oinvigde som inte bor i trakterna kring Småland och Öland kan jag förtälja att PM och Vänner anses vara den flådigaste restaurangen i den här delen av landet. Den tredje ägaren driver även restaurang Kallskänken, som också det är ett hyvens ställe. Förväntningarna var alltså höga.

Restaurangens ledord är ekologiskt och närproducerat. Vi fick in en läderkorg med bröd, granris och stenar. Jag fick hålla mig för att inte äta granriset i ren iver. På bordet stod även små burkar med ister och brynt smör. Vattnet innehöll mynta och finhackat äpple, och vi blev serverade sallad i portionsstorlek i glasburkar. Hipsterbarometern slog i taket.

Jag slog på stort och beställde in en råbiff. Tallriken innehöll så många olika smaker att jag aldrig varit med om något liknande förut på en restaurang i Kalmar. Förutom råbiffen med riven pepparrot, hackad gräslök, äggula och rödbetor fanns även hippa saker som torkad kapris, egengjord dijonsenap och brynt smör-pulver representerade på tallriken. Det förekom även torkade champinjoner, ännu fler sorters kapris, rödlök och rödbeta. Den matlagning jag hinner med hemma nuförtiden har sjunkit till pyttipanna på påse (och då kan jag ändå fortfarande titulera mig som matskribent, trovärdigheten är väl på väg ut genom fönstret vid det här laget) så ni kan ju förstå att den här tallriken upplevdes med en fascination från min sida som var snudd på pornografisk. Om det var gott? Det var fantastiskt gott. Jag blir fortfarande till mig när jag tänker på det.

Min kollega Anna åt fisk. Jag har glömt allt fint som tallriken utlovades innehålla, men som synes såg det fint ut, och Anna var mycket nöjd.

Här ligger det alltså, på Postgatan i Kalmar, längs med Esplanaden och mitt emot Kallskänken. Gamla Studentpuben, för de lokala förmågor som minns tider med dålig inredning, ångest inför framtiden och avslagen öl. Enligt deras hemsida håller de främst öppet på luncher, men även vissa helgkvällar i månaden, samt för större sällskap på beställning. Är du i Kalmar runt lunch - missa inte det här stället. När jag har börjat jobba igen kommer jag att vilja luncha här ofta.

söndag 19 april 2015

Glasspinnar med Mojito

Är ni fler därute som gillar Mojito? Själv tycker jag att det är världens godaste drink, och en av få drinkar som även är nästan lika god alkoholfri. Därför tänkte jag ta drinken ett steg längre och göra isglasspinnar av den. Riktigt gott i sommarvärmen. Inte för att jag haft någon sommarvärme att testa i än, men lite vårvärme har vi haft i alla fall. (Igår såg jag många modiga ölänningar gå runt i shorts och t-shirt.) Man kan säkerligen experimentera med att ha i lite rom i de här isglasspinnarna, men det kan inte bli mycket, eftersom de då inte skulle frysa. Jag valde för enkelhetens skull att göra dem alkoholfria, och de blev supergoda! Tar inte ens tio minuter att svänga ihop.

Mojitoisglass, ca 6 st pinnar
0,5 lime
10 myntablad
33 cl fruktsoda, t ex Sprite
2 msk konc. flädersaft
----------
ev. 0,5 lime och myntablad till garnering

Skär den halva limen i klyftor och lägg i en drinkshaker ihop med myntabladen. Fyll på med lite Sprite. Muddla med en muddlare eller skaftet på en träslev, och häll sedan i resten av läsken och den koncentrerade flädersaften. Rör om, och sila ner i isglassformar. För garnering: skär en halv lime i små skivor, och släpp ner i isglassformarna ihop med några blad mynta.

tisdag 14 april 2015

Veckans vintips - McManis Petite Sirah

Plötsligt händer det - jag kommer med ett vintips! Och inte ett alkoholfritt vin den här gången, utan ett riktigt. Helt crazy. Såg i arkivet att sista gången jag tipsade om ett riktigt vin var hösten 2013, och det var nog också sista gången jag drack vin innan jag blev gravid med Lily. I lördags när vi festade loss på charktallrik framför Netflix och TV-serien House of cards drack vi alltså det här vinet - McManis Petite Sirah. Vi fick det av mamma som länge har sagt att vi borde prova det vinet, eftersom hon och hennes man tycker det är gott. Jag var som vanligt skeptisk till allt som inte är rioja eller italienskt, men det här kalifornska vinet var faktiskt jättegott. Systemetpoesin lyder: "Generöst fruktig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka bär, choklad, örter, vanilj och kryddor". Det passar till lammkött och nötkött, enligt hemsidan. Och till charkbricka, skulle jag vilja tillägga. Det kostar 109 kr och har nr 6520. 

söndag 12 april 2015

Kvällsmys och kryp

God söndagförmiddag! Idag viner vinden i de ännu outslagna trädkronorna här på Öland, och vi fick sova ända till kl 05.40 imorse. Det får man faktiskt betrakta som sovmorgon numera!

Lily har börjat krypa, och hon tar sig snabbt mellan de mest opassande saker som just nu är vad som fångar hennes intresse; toaborstar, eluttag och stickkontakter.

Igår efter att hon somnat åt vi charktallrik med ost och marmelad och drack lite vin. Med betoning på lite, eftersom man aldrig vet när det är dags att gå upp igen. Men vad gott det var! Vi har skaffat Netflix (ni hör att det går vilt till här hemma numera) och tyckte att det var höjden av lyx att få tillbringa lördagkvällen i soffan framför en TV-serie, med en välfylld charktallrik och lite rödvin. Bally låg med bröstfilén i vädret och drömde så det ryckte i tassarna. Idag är det full rulle igen, och snart blir det en fikatur här på Öland. Hoppas att ni alla får en mysig söndag!

fredag 10 april 2015

Vårens glasstårta

Som sagt, i påsk har vi ätit god mat! Lily vill gärna äta själv just nu. Går sådär. Ni som följer Olof på instagram (@olofelm) har redan sett den här bilden, men jag tycker den är så bra, så vi kör den här på bloggen också.

Bally höll sig för en gångs skull undan skottlinjen. Han är väl trött på att ha laxgryta i pälsen vid det här laget.

Lily fick fina påskpaket. Små badankor att ha i badkaret, bland annat.

Huvudrätten kommer i ett senare inlägg, men det här är vad vi åt till efterrätt - glasstårta med mango och citron. I eftermiddag kommer ett par mammakompisar på besök med sina barn som är lika gamla som Lily, då ska vi trycka i oss det som är kvar av glasstårtan. Jag ser redan fram emot det. Både mot umgänget och fikat.

Glasstårta med mango och citron, 8-10 portioner:

Mandelbotten:
4 äggvitor
1,5 dl socker
1 msk mjöl
1 tsk bakpulver
2 dl grovhackad mandel

Glassen:
4 äggulor
1,5 dl socker
1 dl mangopuré (barnmatsburk)
1 citron, rivet skal
4 dl vispgrädde
1 krm vaniljpulver

Börja med att göra bottnen, och vispa äggvitorna till hårt skum. Blanda socker, mjöl, bakpulver och hackad mandel, och vänd sedan försiktigt ner det i de uppvispade äggvitorna. Häll i en form med avtagbara kanter, och ställ in den i ugenen på 175C i ca 30 minuter. Låt sedan svalna.

Till glassen; vispa äggulorna med sockret, och vispa sedan i mangopuré och rivet citronskal. Vispa grädden ihop med vaniljpulvret, och rör sedan ner i äggsmeten. Häll allt ovanpå den avsvalnade mandelbottnen, och ställ in i frysen i minst 5 timmar före servering. Garnera med frukt eller något annat kul. Jag hade köpt hem massvis med passionsfrukter och skulle gjort ett gult täcke över glasstårtan, men det fanns det tyvärr inte tid för. Men då räcker det ju så här. Physalis hade varit fint att garnera med också, ifall man hade haft någon hemma. Men man kan inte få allt.

tisdag 7 april 2015

Citronpasta

Har ni haft en härlig påsk? Här har vi haft det prima; vädret har varit vårigt, vitsipporna har slagit ut och äggen har varit välfyllda. Idag när jag var ute och gick med Lily i vagnen efter lunchen (varav vilken stora delar hamnade på hunden) kvittrade fåglarna ikapp och solen värmde. Bally nosade länge och väl bland nässlorna, som för övrigt är precis sådär nya och späda nu, ifall man vill plocka dem och laga något gott av dem. Ett ganska oseriöst recept på nässelpesto finns här.

Ikväll blir dock det citronpasta här hemma, en av mina favoritpastarätter som dessutom är vegetarisk. Här kommer receptet:

Citronpasta, 4 portioner:
spaghetti till 4 portioner
2 citroner
1 bit (ca 100 g) parmesanost
2 dl crème fraiche
50 g grovhackad rucola
ca 2,5 dl av pastavattnet
flingsalt
grovmalen svartpeppar

Koka pastan al dente. Riv under tiden skalet av båda citronerna, pressa saften ur den ena citronen och lägg skal och saft i botten på en stor serveringsskål. Riv parmesanen grovt, grovhacka rucolan och lägg ner det också. Häll av pastan i ett durkslag, men spara ca 2,5 dl av pastavattnet i en kanna vid sidan av. Skölj spaghettin och rör ner den i skålen. Rör sedan ner crème fraichen, och späd rätten med pastavattnet. Rör om och blanda ordentligt, och krydda med med havssalt och peppar. Var inte rädd för att salta här! Blir det torrt, häll bara i mer pastavatten.

fredag 3 april 2015

Glad Påsk!

Glad påsk, kära vänner! Hoppas att ni är lika peppade inför påsken som Lily är i sin gåstol. I år har jag inte kommit med några nya påskrecept till er, jag är istället miljövänlig och åberopar recycling av mina gamla påskrecept. (Visst låter det bättre att säga så än att jag inte hunnit eller orkat? Hähä.) Efter att ha trängts med ortsbefolkningen kring lösgodislådorna på ICA i eftermiddag ska jag i alla fall göra en påskig glasstårta, och imorgon blir det en wokad kycklighistoria innan det är dags för äggletning i trädgården.

Gamla favoriter inför påsk som ni hittar under kategorin PÅSK är bland annat sparris med getost, timjan och ägg, vårsoppa med basilika och efterrätten ägglikörsparfait. Ha nu en riktigt härlig och glad påsk, allihopa!